Var på Lars Demians spelning på stadsteatern i Göteborg förra helgen. Det är inte mycket som nuförtiden som är bra, men detta var den bästa spelningen på mycket mycket länge. Stämningen bokstavligen kröp fram mellan stolsbenen och publiken var som vanligt klädd i svart och det fanns
till och med en och annan palestinasjal i rummet.

Skalden var som vanligt på bottten och det var först till extranumren som man märkte att vi faktiskt kunde föra oväsen.

Känns bra att kunna gå hem och dränka sorgerna, och veta att det finns de som kan ha det värre.

... man får vara glad att man inte är död!